Beroende är en patologisk kärleks – och tillits relation till ett objekt eller en händelse. Patologisk betyder här att relationen till drogen, spelet eller shoppingen inte är hälsosam. Denna förklaring fångar kärnan i beroendet, vare sig det är till en drog, sex eller att dra i en enarmad bandit.
Man är beroende om man inte kan följa sina egna regler och principer, utan som på grund av sitt beroende, upprepade gånger bryter mot dessa regler och principer.
Sinnesförändrande droger framkallar förändringar i hjärnans funktion genom att ändra hjärnkemin. Så fort detta sker uppträder fysiska, mentala och beteendemässiga förändringar hos den beroende som en direkt följd av den ändrande hjärnfunktionen.
Alla sinnesförändrande droger har förmågan att påverka tankeförmågan, skada sinnes – och kroppsfunktionerna och störa beteendet och relationerna, antingen man är beroende av drogerna eller inte. I vilken utsträckning de här konsekvenserna uppkommer, beror på vilken drog man använder, vilken slags människa man är och i vissa fall under vilka omständigheter man använder drogen.
Beroendet får personen att använda en drog för kortsiktig tillfredställelse. Men man får betala ett pris för det, eftersom beroendet på längre sikt orsakar besvär och lidande.
Beroendet åtföljs av besatthet, tvångsmässigt beteende och kontroll förlust. När den som är beroende inte använder drogen tänker han på den, planerar och ser fram emot nästa tillfälle att få droga sig igen. Häri ligger besattheten.
Drogbruket skadar individens hela tillvaro. Trots det har den som är beroende ett tvång eller en övermäktig drift att fortsätta droga, trots plågsamma konsekvenser. Man använder drogen för att lindra de besvär som drogbruket ger upphov till. På så sätt leder fortsatt bruk av drogen till fortsatt bruk av drogen. Det är detta som är beroende.
Folk börjar dricka eller ta droger av psykosociala skäl. Man dricker eller drogar för att må bra (psykologiska skäl) eller för att andra gör det, eftersom man då får vara med i gänget eller kanske pressas till det (sociala skäl). Beroende blir man av fysiska orsaker. Man utvecklar tolerans, vilket innebär att man måste ta mer för att få samma effekt som tidigare. Cellerna i kroppen anpassar sig till de höga droghalterna och börjar fungera normalt i närvaro av dem. Detta leder till fysiskt beroende. Så småningom behöver kroppen drogen för att fungera. Frånvaro av drogen leder till fysiska abstinensfenomen med obehag och illamående.
Fysiskt och mentalt beroende utvecklas efter hand, fastän det inte syns. Det är inte längre fråga om bara en lust att droga, utan ett behov. Allt eftersom cellerna i levern och centrala nervsystemet anpassar sig till att tåla allt större mängder droger, behövs det också mer och mer för att uppnå samma effekt.
Allteftersom livet mer och mer kretsar kring drogen får han mindre och mindre kontroll över sitt beteende. Man slutar med alla aktiviteter som lägger hinder i vägen för drogandet. För den beroende personen blir det huvudsakliga livsinnehållet att planera drogandet, droga och sedan återhämta sig från drogandet. Man gör saker som man aldrig skulle göra nykter.
En beroende person kan förneka att han är beroende, eftersom man i det tidiga stadiet inte har några fysiska eller beteendemässiga problem. Förnekelsen stänger ute motivationen att bli drogfri och frisk genom att dölja den pinsamma sanningen att ens liv har gått i baklås i en ond cirkel av plåga – förnekelse – drogbruk som det inte tycks finnas någon väg att ta sig ur.
Men det finns en väg ur det.
Kontakta oss!
Comments