FRÅGOR ÄR BÄTTRE ÄN RÅD
Till att börja med vill ingen bli tillsagd vad man ska göra. De flesta personerna följer inte råd som ges utan vill finna ut saker själva. Detta gäller personer med beroendeproblematik också. Man kan tjata sig blå i huvudet och berätta goda råd med mera, men personen kommer inte att lyssna. Vi är alla lite som treåringar som "kan själva".
Därför är det jätteviktigt att inte säga vad en person ska göra. Det är mycket bättre att fråga "hur kan du lösa detta"? Eller "hur har andra som du känner till löst detta problem"?
Med vad man kallar öppna frågor kan du få personen att titta på sitt problem och dra egna slutsatser och därigenom kan en vilja till förändring arbetas fram.
TA INTE BORT ANSVARET
Sonen eller dottern som har problem kommer hem och har insett att de inte vill leva på detta sätt längre. Om du i detta ögonblick löser allt och de behöver inte börja tänka eller titta ordentligt på situationen kommer motivationen snabbt att avta. Om du låter personen själv titta och komma fram med lösningar på problemet så har ni redan kommit halvvägs till att lösa det.
Om du ska hjälpa, akta dig för att ta bort ansvaret. Personen måste få uppleva negativa följder av sitt missbruk för att bli motiverad att sluta. Om du tar bort problemen för att rädda personen så gör du dem en björntjänst. Faktum är att du hindrar deras utveckling genom att ständigt vaka över dem och styra och ställa i deras liv för att allt inte ska braka samman. Det går bra att hjälpa, men det viktiga är att hjälpa på rätt sätt.
Till exempel, sonen kommer hem och är helt förstörd. Han har lyckats dra på sig en stor knarkskuld.
Mamman säger: Ok jag förstår situationen. Har du några idéer kring hur du lösa detta?
Sonen säger irriterat: Vet inte.
Mamman säger: Hur har andra du känner löst problemet?
Sonen säger: Föräldrarna har hjälpt.
Mamman: De som föräldrarna inte har kunnat lösa detta, hur har de fixat det?
Sonen lite irriterad: De har gjort något kriminellt (sonen försöker spela på att mamman inte vill att detta ska ske)
Mamman kan då säga: Vilka risker och nackdelar kan finnas med en sådan lösning? Kan det orsaka ytterligare problem? Finns någon bättre lösning som är mer långsiktig? Osv
Mamman fortsätter att ställa frågor om hur han kan lösa problemet men löser det inte åt honom. Hon ger inte råd han inte har bett om och hon tar inte bort hans ansvar från honom. Detta gör att han måste börja titta på sin situation. Om mamman löser situationen så behöver personen inte hitta en egen lösning och då finns inte möjligheten att personen tittar på sina problem för det finns alltid andra som löser det.
BEHÅLL LUGNET OCH GE RÅD PÅ SLUTET AV SAMTAL
Det är vanligt att känna både ilska och oro i dessa situationer men försök att hålla huvudet kallt och fokusera rationellt och konstruktivt i samtalet. När personen blir tvungen att själv titta efter så kommer han att se att hans situation inte är speciellt bra och det finns en möjlighet att han kommer fram till att han vill ha en förändring. När detta sker kan man fortsätta att ställa frågor om hur han kan göra förändringen och sedan erbjuda råd. Det vill säga att fråga om han vill ha ett råd. Kom inte med råd förrän i slutet av samtalet. Först lyssnar du och ställer frågor en god stund innan du ber om att få komma med råd. Rådet man kan ge är till exempel att kontakta någon som har varit i samma situation som honom men har klarat att ta sig ur detta.
På Narconon har vi som arbetar här gjort den resan. Vi har själva genomgått behandlingen och har lång drogfrihet bakom oss. Ge din närstående rådet att kontakta oss för kostnadsfri rådgivning kring sin situation. Vi kan hjälpa till med att fortsätta motivera personen in i behandling.
Kontakta oss:
Ring 0731-533156
Comments